Axelsmärta, ett av de vanligaste ortopediska tillstånden, orsakas av skador på en eller flera av axelns komponenter – ben, muskler, senor och ligament som utgör leden. Denna skada kan orsakas av sjukdom, kronisk överanvändning eller akut skada, så axelsmärta kan uppträda omedelbart eller utvecklas gradvis över tiden. Generellt sett faller skuldror till en av fyra kategorier: 1) inflammation, som gör att mjuka vävnader blir svullna och irriterade; 2) instabilitet, där de fysiska strukturerna i axeln försvagar och minskar säkerheten i leden; 3) artrit, vilket är broskförlust orsakad av inflammation i leden; och 4) frakturer och dislokationer, som orsakas av direkt trauma med tillräcklig kraft för att bryta eller dislokera ben.
Inflammation
Bursit – Axelbursit orsakas av inflammation i bursa, en liten, vätskefylld påse i axeln som minskar friktionen mellan ledens olika komponenter. När den utsätts för upprepad stress kan bursan överfyllas med vätska, vilket leder till smärta och stelhet.
Kapsulit – Adhesiv kapsulit, i dagligt tal känd som frusen axel, är ett smärtsamt tillstånd där den tunna, flexibla kapseln som omger axeln utvecklar sammanväxningar och blir stel och tjock. Denna härdning av kapseln gör det allt svårare att röra axeln och kan resultera i betydande förlust av rörelseomfång i axeln.
Tendinit – Tendinit uppstår när senor och muskler som utgör axeln är skadade, vanligtvis från kronisk överanvändning. Detta tillstånd utvecklas i allmänhet gradvis över tiden och är mycket vanligt hos personer som utför många upprepade rörelser ovanför huvudet – som simmare, kannor och tennisspelare. Det kan också orsakas av att hålla armen i samma position under en längre tid.
Axelinstabilitet
Impingement Syndrome – Shoulder impingement uppstår när rotatorcuffsenan och bursa kläms mellan akromion- och humerusbenen i det subakromiala utrymmet. Med tiden kan detta tryck på axelns mjuka vävnader orsaka mikrorivning av rotatorkuffen och degeneration av senan. Om det lämnas obehandlat kan detta gradvis leda till att rotatorcuffen rivs sönder.
Labral Tear – Labrum är en ring av fast, fibrös vävnad som omger axelhålan (glenoid) och stabiliserar leden. Labrum kan slitas av upprepad stress eller akut trauma, och labrala tårar kännetecknas av smärta, förlust av styrka och rörelseomfång och en klickande, knäppande eller malande känsla vid rörelse i armen.
Senrivning – Senor är broskaktig bindväv som fäster muskler vid ben. Det finns flera senor som utgör axeln, inklusive de i rotatorkuffen och bicepsmuskeln. Dessa senor kan med tiden slitas av stress orsakad av upprepade rörelser eller plötsligt från akut skada.
Artrit
Artros – Även kallad degenerativ ledsjukdom, artros är den vanligaste formen av artrit; det orsakas av normalt slitage på leden över tid. När brosket försvinner kan axelns ben börja mala in i varandra, vilket orsakar smärta, svullnad och minskat rörelseomfång.
Traumatisk artrit – Medan de flesta artriter orsakas av slitage över tid, inträffar traumatisk artrit i spåren av traumatiska skador som dislokationer och frakturer. Studier har visat att skada på en led, antingen genom att bryta ett ben eller luxation, ökar risken för artrit i den leden sju gånger.
Reumatoid artrit – Reumatoid artrit är faktiskt en störning i immunsystemet som gör att kroppen attackerar brosket som kantar lederna. I likhet med artros leder detta tillstånd till smärta, svullnad och stelhet i axeln.
Frakturer och dislokationer
AC-leden – Akromioklavikularleden (AC) är den punkt i axeln där nyckelbenet (nyckelbenet) och akromionet, en liten, benig prominens på skulderbladet, är förbundna med ligament. En AC-ledseparation uppstår när dessa ligament ansträngs eller separeras, vanligtvis från ett skarpt slag mot axeln, vilket gör att akromion och nyckelbenet trycks ur linje.
Glenohumeral – Den glenohumerala leden är den punkt där humerus (överarmsbenet) förenar sig med glenoiden (den del av skulderbladet som bildar axelhålan). Frakturer på glenoiden är mycket ovanliga, men de förekommer. Dessa frakturer hittas vanligtvis med betydande trauma eller i sporter med hög effekt. Dessa frakturer kan uppstå på läppen av “socket” eller basen av “socket”-skålen, känd som fossa, även om denna typ av fraktur är den sällsynta formen. Den vanligaste skadan på glenohumeralleden är luxation, vilket gör att överarmsbenet och glenoiden skjuts ur linje.
Nyckelbenet – Nyckelbenet (nyckelbenet) är det långa, tunna benet som löper från nacken och ut till axeln. Frakturer i nyckelbenet är mycket smärtsamma och är ofta resultatet av direkt trauma. Fall, motorfordonsolyckor och kontaktsporter som fotboll eller hockey är vanliga bovar.
Humerus – Proximala humerusfrakturer är brott i den del av humerus (överarmsbenet) som är närmast axelleden, vid eller strax under humerushuvudet. Dessa är mycket vanliga frakturer och kan uppstå i alla åldrar, men de blir vanligare när patienterna åldras och utvecklar osteoporos.